Engagerade bloggar
Engagerade bloggar - Välfärd
Hela Internet är proppfullt av artiklar och siffror på hur många människor som far illa på grund av så kallade välfärdssjukdomar varje år. Jag bestämde mig för att utgå ifrån en uppsats jag hittade skriven av en socionomstuderande tjej vid namn Marlene Jernberg. Hon har utrett välfärdens inflytande på oss här i Sverige. Jag valde sedan att avluta med att se till de större perspektiven, det vill säga hur vårt västerländska välfärdssamhälle bygger på att människor i andra delar av världen mår dåligt och hur det i sin tur även påverkar planetens tillstånd. Men vi börjar i Sverige.
Det första vi kan göra är att göra klart för oss vad definitionen för hälsa är. Enligt världsorganisationen WHO är ordet hälsa en beskrivning av en individs välbefinnande fysiskt, andligt och psykiskt. Det måste alltså inte bara vara frånvaro av sjukdom.
Ohälsan i Sverige ökar i takt med välfärden och man kan undra hur detta går ihop. I dagens samhälle där effektivitet och perfektion är det som eftersträvas får vi svårt att andligt hinna med och våra naturliga behov trängs undan allt mer då det som prioriteras är framgång.
Psykisk ohälsa är ett av de största folkhälsoproblemen i Europa idag. 58 000 européer avlider varje år på grund av självmord och ca 588 000 vårdas på sjukhus i samband med självmordsförsök.
Stress, ångest, depressioner, beteendestörningar, ätstörningar och sömnbesvär är begrepp som är mycket omtalade i media nu för tiden. Svenskarna missbrukar sprit, röker, tröst äter och tar antidepressiva medel som aldrig förr.
Enligt forskningsrön överför vuxna sin stress på barnen. Drygt 30 % av alla spädbarn idag knyter inte an till sina föräldrar under det första levnadsåret och relationen till föräldrarna är det som betyder mest för barnets hälsa. Föräldrarna köper leksaker istället för att ge av sig själva och sin tid. Barnen växer upp till otrygga tonåringar med diverse problem och så är den onda cirkeln igång.
Ca 70 000 barn och ungdomar söker idag hjälp inom den öppna ungdomspsykiatrin och det är en kraftig ökning. Försäljningen av antidepressiva medel till ungdomar i åldrarna 15 - 19 år har fördubblats mellan 1999 och 2003. Antalet självdestruktiva flickor har ökat med 40 % och köerna till barnpsykiatrin bara växer.
Torsten Pettersson som är litteraturprofessor skriver i en artikel i svenska dagbladet "vi är de välmående som mår dåligt, trots att vi har det så bra". Materiellt välstånd fyller inte våra naturliga behov. För att vi människor ska må bra måste vi få känna existentiell meningsfullhet. Vi vill bli sedda och hörda och känna oss betydelsefulla.
Pettersson menar att sekulariseringen, avkristningen är den stora orsaken till att Svenskarna mår dåligt. Vi känner vilsenhet och tomhet. Själv tror jag att det är den brutna kontakten med naturen som ligger bakom. Och kanske i kombination med sekulariseringen, att vi mist vår koppling till den andliga världen, och som jag ser det naturen. Jag tvivlar inte på att människor kan känna sig tillfredställda av en gudomlig skapare, men jag tror det är inbillat och att den äkta fulländade själen får vi när vi hittat balans med vår egen natur, den vi har inom oss.
Tillfällig tillfredställelse kan inte mäta sig med människans djupgående och grundläggande behov av mening i tillvaron. Vi är komplicerade varelser och på sikt kan vi inte lura oss själva med materiella ting i former av nya kläder, cigaretter och godis för att må bättre. Vi behöver som sagt känna en meningsfullhet med det vi gör. Detta är en viktig och mycket underskattad orsak till den psykiska ohälsa som smugit sig in i välfärden.
Dessa problem som vi mycket väl kan kalla i - landsproblem visar konsekvenser inte bara på oss själva utan även på människor på andra sidan jordklotet. I de fattiga u - länderna ser vi tydliga följder av vår välfärd. Det är deras resurser vårt överflöd består av. Detta överflöd som dessutom gör oss sjuka och olyckliga. Jag kan inte se någon mening med att vi fortsätter i dessa banor. Det är snarare en nödvändighet att bryta dem.
Det är inte bara människorna på planeten mår dåligt av denna hysteri. Hela ekosystemet håller på att rubbas med klimatförändringar, global uppvärmning, massutrotning av växt och djur arter, allt hänger ihop. När vi väl skapat obalans inom oss själva dröjer det inte länge förrän vi märker av en obalans även på vår omgivning.
Jag menar, vi går utbildningen djurvård och lär oss hur vi ska hålla djuren i fångenskap utifrån deras naturliga beteenden och behov. Samtidigt går vi runt och lever ett liv som skadar oss själva då vi glömmer att se till våra egna naturliga beteenden och behov.
Problemen är stora men lösningarna är små och de ligger inom var och en av oss. Vi måste ändra vårt samhälle och vi har makten att göra det. Vi måste lära oss att avstå och därmed vinna tillbaka den meningsfullhet vi genom en felaktig livsstil förlorat.
Skrivet av Mathilde Agborg på http://www.globalthought.blogg.se/
Kontakta [email protected] för att ansluta din blogg till projektet
Hela Internet är proppfullt av artiklar och siffror på hur många människor som far illa på grund av så kallade välfärdssjukdomar varje år. Jag bestämde mig för att utgå ifrån en uppsats jag hittade skriven av en socionomstuderande tjej vid namn Marlene Jernberg. Hon har utrett välfärdens inflytande på oss här i Sverige. Jag valde sedan att avluta med att se till de större perspektiven, det vill säga hur vårt västerländska välfärdssamhälle bygger på att människor i andra delar av världen mår dåligt och hur det i sin tur även påverkar planetens tillstånd. Men vi börjar i Sverige.
Det första vi kan göra är att göra klart för oss vad definitionen för hälsa är. Enligt världsorganisationen WHO är ordet hälsa en beskrivning av en individs välbefinnande fysiskt, andligt och psykiskt. Det måste alltså inte bara vara frånvaro av sjukdom.
Ohälsan i Sverige ökar i takt med välfärden och man kan undra hur detta går ihop. I dagens samhälle där effektivitet och perfektion är det som eftersträvas får vi svårt att andligt hinna med och våra naturliga behov trängs undan allt mer då det som prioriteras är framgång.
Psykisk ohälsa är ett av de största folkhälsoproblemen i Europa idag. 58 000 européer avlider varje år på grund av självmord och ca 588 000 vårdas på sjukhus i samband med självmordsförsök.
Stress, ångest, depressioner, beteendestörningar, ätstörningar och sömnbesvär är begrepp som är mycket omtalade i media nu för tiden. Svenskarna missbrukar sprit, röker, tröst äter och tar antidepressiva medel som aldrig förr.
Enligt forskningsrön överför vuxna sin stress på barnen. Drygt 30 % av alla spädbarn idag knyter inte an till sina föräldrar under det första levnadsåret och relationen till föräldrarna är det som betyder mest för barnets hälsa. Föräldrarna köper leksaker istället för att ge av sig själva och sin tid. Barnen växer upp till otrygga tonåringar med diverse problem och så är den onda cirkeln igång.
Ca 70 000 barn och ungdomar söker idag hjälp inom den öppna ungdomspsykiatrin och det är en kraftig ökning. Försäljningen av antidepressiva medel till ungdomar i åldrarna 15 - 19 år har fördubblats mellan 1999 och 2003. Antalet självdestruktiva flickor har ökat med 40 % och köerna till barnpsykiatrin bara växer.
Torsten Pettersson som är litteraturprofessor skriver i en artikel i svenska dagbladet "vi är de välmående som mår dåligt, trots att vi har det så bra". Materiellt välstånd fyller inte våra naturliga behov. För att vi människor ska må bra måste vi få känna existentiell meningsfullhet. Vi vill bli sedda och hörda och känna oss betydelsefulla.
Pettersson menar att sekulariseringen, avkristningen är den stora orsaken till att Svenskarna mår dåligt. Vi känner vilsenhet och tomhet. Själv tror jag att det är den brutna kontakten med naturen som ligger bakom. Och kanske i kombination med sekulariseringen, att vi mist vår koppling till den andliga världen, och som jag ser det naturen. Jag tvivlar inte på att människor kan känna sig tillfredställda av en gudomlig skapare, men jag tror det är inbillat och att den äkta fulländade själen får vi när vi hittat balans med vår egen natur, den vi har inom oss.
Tillfällig tillfredställelse kan inte mäta sig med människans djupgående och grundläggande behov av mening i tillvaron. Vi är komplicerade varelser och på sikt kan vi inte lura oss själva med materiella ting i former av nya kläder, cigaretter och godis för att må bättre. Vi behöver som sagt känna en meningsfullhet med det vi gör. Detta är en viktig och mycket underskattad orsak till den psykiska ohälsa som smugit sig in i välfärden.
Dessa problem som vi mycket väl kan kalla i - landsproblem visar konsekvenser inte bara på oss själva utan även på människor på andra sidan jordklotet. I de fattiga u - länderna ser vi tydliga följder av vår välfärd. Det är deras resurser vårt överflöd består av. Detta överflöd som dessutom gör oss sjuka och olyckliga. Jag kan inte se någon mening med att vi fortsätter i dessa banor. Det är snarare en nödvändighet att bryta dem.
Det är inte bara människorna på planeten mår dåligt av denna hysteri. Hela ekosystemet håller på att rubbas med klimatförändringar, global uppvärmning, massutrotning av växt och djur arter, allt hänger ihop. När vi väl skapat obalans inom oss själva dröjer det inte länge förrän vi märker av en obalans även på vår omgivning.
Jag menar, vi går utbildningen djurvård och lär oss hur vi ska hålla djuren i fångenskap utifrån deras naturliga beteenden och behov. Samtidigt går vi runt och lever ett liv som skadar oss själva då vi glömmer att se till våra egna naturliga beteenden och behov.
Problemen är stora men lösningarna är små och de ligger inom var och en av oss. Vi måste ändra vårt samhälle och vi har makten att göra det. Vi måste lära oss att avstå och därmed vinna tillbaka den meningsfullhet vi genom en felaktig livsstil förlorat.
Skrivet av Mathilde Agborg på http://www.globalthought.blogg.se/
Kontakta [email protected] för att ansluta din blogg till projektet
Engagerade bloggar - Augusti
Att leva ett grönare, mer resurssnålt liv innebär ju också att köpa färre prylar. Varje nytillverkad sak du köper bär på en miljö- och klimatbelastning; den har tillverkats av råvaror (som ju inte uppstår av sig själva), den har tillverkats (med större eller mindre energiåtgång), och den har transporterats till butiken och/eller hem till dig (med hjälp av fossila bränslen). Hur stor belastningen är varierar naturligtvis mycket. Men ingen nytillverkad pryl som är ute i den "stora" ekonomin är helt utan miljöbelastning.
Så att avstå från att köpa nya saker innebär nästan automatiskt ett grönare liv. Och det är vackert så. Men det ger oss också anledning att fundera över svåra frågor som: vad behöver jag egentligen? Var är en nödvändighet, vad är bara ett önskemål? Behöver jag köpa nya kläder eller har jag bara lust att göra det? Behöver jag byta ut soffan/renovera köket/byta bil eller är jag bara väldigt sugen på att göra det? Det finns inga enkla svar på sådana frågor; var och en måste hitta sina egna. Men det finns all anledning att verkligen tänka och inte bara reflexmässigt säga "jag behöver verkligen köpa (fyll i valfri pryl)".
Frågan om vad som är behov, önskningar, lust, vad som är grundläggande överlevnadsbehov och vad som är mer sociala behov, tryck från omgivningen, statusmarkeringar etc. har stötts och blötts av ett otal tänkare. De rena överlevnadsbehoven är kanske de enklaste att definiera: vi behöver mat, vatten, sömn, skydd mot väder, skydd mot insekter och rovdjur och vi behöver sociala relationer - få människor kan leva helt utan kontakt med andra, vi är sociala djur!
Och det är i samspelet med andra som det här med behov snurrar till sig. För i väldigt många kulturer är prylar ett sätt att visa var man hör hemma i gruppen och inte minst till vilken grupp man hör. Kläder är väl det tydligaste exemplet. I nästan alla kulturer bär kläder, smycken och smink på ett socialt budskap (tänk t.ex. på slöjor, palestinasjalar, hemstickade yllemössor, gubbkepsar eller små prydliga hattar à la kungahuset). I vår egen kultur kan tillhörighet ibland kräva rejält mycket konsumtion!
Tillhörigheten till en grupp är så viktig för de allra flesta (även om den ibland är ganska omedveten) att det verkligen kan kännas som ett "behov" att skaffa sig de prylar som behövs för att man ska passa in, oavsett om det är en palestinasjal eller en svindyr bil. Och eftersom vi lever i en konsumtionskultur finns det nog också en rädsla hos många att avvika genom att verka "fattig" (jag sätter det inom citationstecken eftersom också den fattigaste svensk är oändligt mycket rikare materiellt än de flesta på jorden). Och att leva ett resurssnålt liv kan ju verkligen se ut som att man lever ett "fattigt" liv, att man inte "lyckats" för att man inte köper grejer. Att ha slitna kläder, få elektroniska pryttlar, äta enkelt, nöja sig med det man har, spara på värme och varmvatten, spara på el, semestra hemma, låna/byta/loppisfynda i stället för att köpa nytt kan nästan bli ett socialt stigma. I en barnfamilj finns t.ex. rädslan för att barnen ska mobbas om de inte får samma kläder och pryttlar som sina kompisar.
Grupptrycket blir ju också stort på många arbetsplatser där det finns mer eller mindre tydliga klädkoder som talar om hur du bör se ut på jobbet. Tack och lov är arkeologer ett ganska slafsigt släkte där klädkoden främst är "bekvämt och praktiskt"! Men många känner ett mer eller mindre uttalat tryck att ha speciella kläder, skor, smink etc. för att passa in på jobbet.
Ekoreko-folket är inte heller oskyldiga i sammanhanget. Hur lätt är det inte att köpa en onödig grej bara för att den är "ekologisk"? Visst, det är bra att köpa t-shirtar i ekobomull. Och det är ännu bättre att slita på sina gamla ett tag till. Eller att sy om. Eller att köpa second hand. Fast man är ju inte lika övertydligt ekoreko om man bara fortsätter att använda sina gamla kläder... här kommer tillhörigheten in igen. Genom att köpa ekologiskt, kravmärkt o.s.v. så visar man ju klart och tydligt att man hör hemma i den lilla "medvetna" gruppen som "tar ansvar" och "försöker göra något för miljön/klimatet". Men tänk igen - vad är viktigast? Att visa vart man hör eller att verkligen leva resurssnålt?
Att bestämma sig för att helt sluta köpa kläder och prylar under en period (eller att t.ex. bara köpa begagnat) sätter hela det här tänkesättet på sin spets. Det kan också bli en rejäl utmaning för omgivningen! Och jag tror det är jätteviktigt, för så här kan vi inte hålla på! Vi kan inte leva i ett samhälle där konsumtionen hela tiden trissas upp. Nånstans, nångång kraschar det och då är det bättre att mjuklanda genom att börja ifrågasätta NU!
Författare är Christina från "Elinsträdgård" - http://elins-tradgard.blogspot.com/
Projektets drivande blogg är http://www.globalthought.blogg.se/, kontakta [email protected]
Så att avstå från att köpa nya saker innebär nästan automatiskt ett grönare liv. Och det är vackert så. Men det ger oss också anledning att fundera över svåra frågor som: vad behöver jag egentligen? Var är en nödvändighet, vad är bara ett önskemål? Behöver jag köpa nya kläder eller har jag bara lust att göra det? Behöver jag byta ut soffan/renovera köket/byta bil eller är jag bara väldigt sugen på att göra det? Det finns inga enkla svar på sådana frågor; var och en måste hitta sina egna. Men det finns all anledning att verkligen tänka och inte bara reflexmässigt säga "jag behöver verkligen köpa (fyll i valfri pryl)".
Frågan om vad som är behov, önskningar, lust, vad som är grundläggande överlevnadsbehov och vad som är mer sociala behov, tryck från omgivningen, statusmarkeringar etc. har stötts och blötts av ett otal tänkare. De rena överlevnadsbehoven är kanske de enklaste att definiera: vi behöver mat, vatten, sömn, skydd mot väder, skydd mot insekter och rovdjur och vi behöver sociala relationer - få människor kan leva helt utan kontakt med andra, vi är sociala djur!
Och det är i samspelet med andra som det här med behov snurrar till sig. För i väldigt många kulturer är prylar ett sätt att visa var man hör hemma i gruppen och inte minst till vilken grupp man hör. Kläder är väl det tydligaste exemplet. I nästan alla kulturer bär kläder, smycken och smink på ett socialt budskap (tänk t.ex. på slöjor, palestinasjalar, hemstickade yllemössor, gubbkepsar eller små prydliga hattar à la kungahuset). I vår egen kultur kan tillhörighet ibland kräva rejält mycket konsumtion!
Tillhörigheten till en grupp är så viktig för de allra flesta (även om den ibland är ganska omedveten) att det verkligen kan kännas som ett "behov" att skaffa sig de prylar som behövs för att man ska passa in, oavsett om det är en palestinasjal eller en svindyr bil. Och eftersom vi lever i en konsumtionskultur finns det nog också en rädsla hos många att avvika genom att verka "fattig" (jag sätter det inom citationstecken eftersom också den fattigaste svensk är oändligt mycket rikare materiellt än de flesta på jorden). Och att leva ett resurssnålt liv kan ju verkligen se ut som att man lever ett "fattigt" liv, att man inte "lyckats" för att man inte köper grejer. Att ha slitna kläder, få elektroniska pryttlar, äta enkelt, nöja sig med det man har, spara på värme och varmvatten, spara på el, semestra hemma, låna/byta/loppisfynda i stället för att köpa nytt kan nästan bli ett socialt stigma. I en barnfamilj finns t.ex. rädslan för att barnen ska mobbas om de inte får samma kläder och pryttlar som sina kompisar.
Grupptrycket blir ju också stort på många arbetsplatser där det finns mer eller mindre tydliga klädkoder som talar om hur du bör se ut på jobbet. Tack och lov är arkeologer ett ganska slafsigt släkte där klädkoden främst är "bekvämt och praktiskt"! Men många känner ett mer eller mindre uttalat tryck att ha speciella kläder, skor, smink etc. för att passa in på jobbet.
Ekoreko-folket är inte heller oskyldiga i sammanhanget. Hur lätt är det inte att köpa en onödig grej bara för att den är "ekologisk"? Visst, det är bra att köpa t-shirtar i ekobomull. Och det är ännu bättre att slita på sina gamla ett tag till. Eller att sy om. Eller att köpa second hand. Fast man är ju inte lika övertydligt ekoreko om man bara fortsätter att använda sina gamla kläder... här kommer tillhörigheten in igen. Genom att köpa ekologiskt, kravmärkt o.s.v. så visar man ju klart och tydligt att man hör hemma i den lilla "medvetna" gruppen som "tar ansvar" och "försöker göra något för miljön/klimatet". Men tänk igen - vad är viktigast? Att visa vart man hör eller att verkligen leva resurssnålt?
Att bestämma sig för att helt sluta köpa kläder och prylar under en period (eller att t.ex. bara köpa begagnat) sätter hela det här tänkesättet på sin spets. Det kan också bli en rejäl utmaning för omgivningen! Och jag tror det är jätteviktigt, för så här kan vi inte hålla på! Vi kan inte leva i ett samhälle där konsumtionen hela tiden trissas upp. Nånstans, nångång kraschar det och då är det bättre att mjuklanda genom att börja ifrågasätta NU!
Författare är Christina från "Elinsträdgård" - http://elins-tradgard.blogspot.com/
Projektets drivande blogg är http://www.globalthought.blogg.se/, kontakta [email protected]
